Fick ett tråkigt besked idag.
A ringde och sa att han kommer hem på onsdag..va bra sa jag och trodde han menade nästa vecka.
Om två dagar sa han med darrning på rösten.
Vad är det som har hänt sa jag. Farsan har dött fick jag höra från andra sidan luren.
Hamnade i totalt chocktillstånd och sa att det inte kan vara sant.
A bara grät och jag började gråta.
Efte vi lagt på så kände jag att jag var tvungen att ringa hans mor och fråga hur det var med dom.
Blev ditbjuden på öppet hus och jag stack dit så fort jag kunde och blev kvar hela kvällen.
Vi pratde om allt möjligt..skrattade och var ledsna om vartannat. Gick ut på promenad med svärmor där vi riktigt pratade av oss om allt möjligt..kändes riktigt bra.
Det var lite omvälvande..men det som var jobbigast var när A ringde och man rikigt hörde hur ledsen och uppriven han var..det var väldigt nära till gråt hela tiden och ibland kunde han inte hålla tillbaka tårarna..men vem kunde det?!
Det var en ren tur att de var nästan intill kaj när de ringde honom för det innebär att han snabbt kan komma av båten tillsammans med de andra som ska mönstra av. Så de har varit så snälla mot honom på båten.
Försöker nu förbereda mig inför onsdag då han kommer hem..ska försöka vara stark för att kunna stötta honom..men det kommer vara svårt iom att jag vet att så fort jag kommer se honom så kommer jag börja gråta. Det var ju itne såhär hans hemkomst skulle bli! Han skulle ju vara glad över att vara hemma och vi hade så mycket planer vad vi skulle göra..och nu har allt tippats på ända.

Allt hände så fort. Såg Erik senast i fredags då han frågade om jag ville följa med hem till dom och käka varma mackor..kan säga att jag ångrar nu att jag tackade nej med skälet att jag skulle städa lägenheten.
Sent på lördagskvällen dog han.
Känns fruktansvärt tomt i deras hus nu..Erik hade en sådan personlighet som märktes och fyllde upp ett rum och märktes ahn inte såg han till att man la märke till honom :-)
Han hade en underbart varm personlighet och har alltid varit enormt snäll mot mig. Läste ett kommentar om honom hemma hos dom (de hade lagt fram ett block så att de som hälsade på kunde skriva en hälsning) och den personen sa att Erik var en genuin person..och jag kan inte göra annat än att hålla med.

De hade även gjort ett litet minnesaltare..med bilder på Erik från olika perioder i hans liv..väldigt vackert gjort.

Så nu är det bara att försöka gå vidare i livet dock med en person alltid saknad.

Erik vi kommer aldrig glömma dig, du är enormt saknad av alla!



Erik Eriksson d.21/4-07, R.I.P


Ps. Om det är någon av mina vänner som läser detta får ni gärna höra av er..både jag och A uppskattar allt stöd vi kan få.

Nu var det längesen jag skrev..jag vet, men man får faktiskt ta påsklov ibland :) i typ tre veckor men ändå *S*

Har väl haft det lite småtråkigt faktiskt om jag ska vara ärlig. Har mest såsat runt i lägenheten,jobbat och sen varit hemma hos föräldrarna i 2 veckor.
Men jag har fått lite vettiga grejer gjorda i alla fall..har gått igenom en massa flyttkartonger och insett att jag har alldeles för mycket skit. Men nu står dom under trappen och väntar att bli flyttade på..sen har jag en hög hemma hos mormor också men det orkar jag inte tänka på just nu.

Men stressen som kommer av att flytta är inte nådig (eller hur mighty bitch?), jag ska förklara:
De som kan hjälpa mig att flytta är: min familj och A:s familj
Mina föräldrar kan endast hjälpa till på helgerna eftersom de jobbar annars, A:s pappa är den enda som kan jämt men han har dålig rygg.
Här kommer det trixiga...jag kan inte flytta nu i april eftersom A jobbar och inte kommer hem förrän i slutet av denna månad eller början på nästa. Nästa månad är jag ledig 2 helger (jobbar som satan nästa månad) varav den ena infaller då pappa fyller 50 bast..så då försvinner den helgen. Då återstår en helg...inte säkert att familjen kan då.
Lite stressande att veta att man har en helg på sig liksom!
Visst jag kan byta och hålla på på jobbet men gör det helst inte eftersom jag är ny och så.

Dessutom...innan jag kan packa upp och greja så måste vi rensa i lägenheten för att få bort tom-kartonger och skit som inte A använder, och för att förbereda plats för mina grejer. Detta är väldigt svårt att göra om han inte är hemma!
Så jag har en hel massa flyttrelaterade saker att ta tag i men som jag inte kan göra något åt förrän han kommer hem och det är liiiiite stressande *andas*

så just nu står jag i princip och stampar på samma fläck känns det som.

Men jag ska försöka komma ihåg att andas, ska ju jobba nu i 4 veckor i sträck så man får nått annat att tänka på :)
Sen måste jag städa lägenheten innan A kommer hem ...(nej sluta tänk på sånt nu)

Hittade förresten en klänning för er som undrar..och jag hittade den faktiskt på h&m av alla ställen..och den är klassiskt svart :) Undrens tid är inte förbi!

Nu tänker jag käka upp mitt påskgodis utan att ha dåligt samvete haha!

Ja just ja..utmaningen som trixter gett oss.
5 knäppa grejer om oss själva..tja håll tillgodo (det svåra var att välja ut bara 5;):

1. pratar ofta med mig själv högt..inte helt ovanligt..men det värsta är att jag svarar mig själv också, kan även ha samtal med tv:n

2. pillar oftast med någonting (tror det är något som smittat av sig från bekantskapen:P)

3. sitter och kliar mig i håret en hel del..inte för att jag tänker utan för att det är avslappnande

4. skrattar gärna åt dåliga skämt även om jag inte fattar dom eller att de är så dåliga att de inte är roliga

5. hatar att förlora och att känna mig korkad, försöker alltid därför att hitta på ursäkter varför jag förlorade och det är där det knäppa kommer in. Är otroligt dålig på att komma på ursäkter som inte är sanna *S*