Fick ett tråkigt besked idag.
A ringde och sa att han kommer hem på onsdag..va bra sa jag och trodde han menade nästa vecka.
Om två dagar sa han med darrning på rösten.
Vad är det som har hänt sa jag. Farsan har dött fick jag höra från andra sidan luren.
Hamnade i totalt chocktillstånd och sa att det inte kan vara sant.
A bara grät och jag började gråta.
Efte vi lagt på så kände jag att jag var tvungen att ringa hans mor och fråga hur det var med dom.
Blev ditbjuden på öppet hus och jag stack dit så fort jag kunde och blev kvar hela kvällen.
Vi pratde om allt möjligt..skrattade och var ledsna om vartannat. Gick ut på promenad med svärmor där vi riktigt pratade av oss om allt möjligt..kändes riktigt bra.
Det var lite omvälvande..men det som var jobbigast var när A ringde och man rikigt hörde hur ledsen och uppriven han var..det var väldigt nära till gråt hela tiden och ibland kunde han inte hålla tillbaka tårarna..men vem kunde det?!
Det var en ren tur att de var nästan intill kaj när de ringde honom för det innebär att han snabbt kan komma av båten tillsammans med de andra som ska mönstra av. Så de har varit så snälla mot honom på båten.
Försöker nu förbereda mig inför onsdag då han kommer hem..ska försöka vara stark för att kunna stötta honom..men det kommer vara svårt iom att jag vet att så fort jag kommer se honom så kommer jag börja gråta. Det var ju itne såhär hans hemkomst skulle bli! Han skulle ju vara glad över att vara hemma och vi hade så mycket planer vad vi skulle göra..och nu har allt tippats på ända.

Allt hände så fort. Såg Erik senast i fredags då han frågade om jag ville följa med hem till dom och käka varma mackor..kan säga att jag ångrar nu att jag tackade nej med skälet att jag skulle städa lägenheten.
Sent på lördagskvällen dog han.
Känns fruktansvärt tomt i deras hus nu..Erik hade en sådan personlighet som märktes och fyllde upp ett rum och märktes ahn inte såg han till att man la märke till honom :-)
Han hade en underbart varm personlighet och har alltid varit enormt snäll mot mig. Läste ett kommentar om honom hemma hos dom (de hade lagt fram ett block så att de som hälsade på kunde skriva en hälsning) och den personen sa att Erik var en genuin person..och jag kan inte göra annat än att hålla med.

De hade även gjort ett litet minnesaltare..med bilder på Erik från olika perioder i hans liv..väldigt vackert gjort.

Så nu är det bara att försöka gå vidare i livet dock med en person alltid saknad.

Erik vi kommer aldrig glömma dig, du är enormt saknad av alla!



Erik Eriksson d.21/4-07, R.I.P


Ps. Om det är någon av mina vänner som läser detta får ni gärna höra av er..både jag och A uppskattar allt stöd vi kan få.